14.2.2010

Jag saknar vändagarna från när man var liten. Det var så mysigt när alla pysslade med sina vändagskort och man var för liten för att förstå att vändagen egentligen är ett påhitt så att butikerna kan sälja mer choklad, rosor och annat trams.

Eller är det de faktum att jag inte har någon att fira med som gör alla hjärtans dag till en dag som alla andra? Inga spännande historier med överraskningar, frukost på sängen eller blommor.

Egentligen är jag av den åsikten att man måste fira sina vänner, nära och kära lite varje dag. Ett älskvärt meddelande när de minst anar är mera värt än ett rätt så opersonligt "Glad Vändag" den 14.2. Eller vad tycker ni?

Själv har jag firat vändagen på jobb med en massa pulkaåkande glada individer, ärtsoppa, plättar och fastlagsbullar. Nu skall jag hoppa i soffan, se på TV och njuta av ett glas champagne..