Om några veckor blir jag 26 år gammal. När jag var yngre tyckte jag det var en en ålder då man skulle gifta sig och skaffa barn. Ju närmare åldern jag kommit desto mer har jag insett att så inte blir fallet för mig och att 26 inte är så värst gammalt, egentligen. Jag känner mig ännu som lite på 20 men märker att jag nog blivit vuxnare.
Förr kunde jag lätt bli irriterad på saker, nu blir jag inte så enkelt störd längre.
Jag kunde inte ha med barn att göra, jag visste liksom inte hur man skulle handskas med dem eftersom jag alltid varit yngst själv. Nu tycker jag att barn är ganska kul faktiskt. Ibland iaf.
Jag har gjort saker utan att tänka efter, varken stunden när jag gjort det eller på konsekvenserna. Nu vågar jag påstå att jag aldrig skulle göra sådant jag någon gång gjort.
Saker jag ännu för några år sen skulle bli ledsen över, gör inget längre. Jag förstår.
Jag har utvecklats, blivit mer förstående och lärt mig av mina misstag.
Summa summarum är det inte så farligt att fylla 26, det känns ganska bra faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar