Egoistiskt?

När jag var 17 bestämde jag mig för att åka iväg som utbyteselev till andra sidan jorden, närmare bestämt Comodoro Rivadavia, Chubut, Argentina. Orsaken var helt enkelt den att jag ville lära mig spanska. Tänkte aldrig egentligen så mycket på saken, bara bestämde mig, sökte plats och åkte iväg. När jag tänker på det i efterhand förvånas jag över att jag verkligen vågade åka iväg sådär bara, utan att fundera så mycket på att jag inte kunde språket, inte kände någon, inte kände till kulturen osv.

Och jag tänkte heller aldrig på hur det skulle påverka dem som blev kvar. I efterhand har jag hört hur min mamma var deppig en lång tid efter att jag åkt iväg, orolig, ledsen och saknade mig. Jag har även förstått att en av mina bästa vänner grät en massa när jag åkte och kanske inte riktigt förstod hur jag bara kunde "lämna" henne här. Jag inser, att jag inte tänkte på någon annan än mig själv. Men var det egoistiskt? Med tanke på hur jag förändrades som människa, till det bättre, tror jag det var värt den egoismen isåfall.