Kids

Barnen i grannhuset bakom berget busa med mig idag. Dom gjorde det typiska hysset dvs knacka på min dörr och sprang iväg.. Jag vet inte riktigt hur jag skall ta det? Antingen tycker dom att jag är en mystisk typ som sällan är hemma och så, eller sen var det ett tecken på att dom egentligen vill ha mig med och leka? Hur tänkte man själv när man var liten? Minns ej.

Jag hade lite lust att stå bakom dörren i gömman och nästa gång när jag hör dom komma springande, öppna dörren så dom sku bli lite smårädda. Nånä, egentligen ville jag öppna dörren och ge dem lite råd, som att det inte lönar sig att springa med tunga fötter som elefanter bort från dörren, det hördes ju ända in, så dom blev liksom fast.. Men hej, det kommer väl med åren.

Att såna fredagstankar här i stugan...