Idag anlände jag hem efter ett toppen veckoslut i min forna hemstad Åbo. Alltid lika roligt att vara där, hoppas jag har orsak att åka dit snart igen..Anyways, så kan det ibland vara så otroligt jobbigt att åka tåg. Inte för att resan skulle vara så lång, bänkarna obekväma eller det sku vara för varmt eller kallt, nej, oftast är det medpassagerarna som gör resan så förskräckligt störande. Som idag, då jag hade en fröken bakom mig som talade så högt i telefon så att vagnen bredvid säkert hörde allt om hennes kandi, hennes favoriträtt på nån restaurang som inte mera serveras varje utan hör och häpna- endast varannan dag, hennes handledare, presentation, kandi kandi kandi. Hon ringde till TRE olika typer och babblade samma saker om och om och om igen. Kan ni fatta att jag lyssnade på musik och ÄNDÅ hörde allt detta. Huj så irriterad jag blev. Plus att hon tryckte med benen på mitt ryggstöd heeela tiden. Hade lust att svänga om och ge henne en väldigt ilsken blick men jag bet ihop och försökte koncentrera mig på min musik istället.
Nåja, så jag tänkte att som tur har jag dans idag, det får mig alltid på gott humör och kanske jag då kommer över min svaga irritation. Men just idag var där en dam som inte kunde hålla truten fast utan heeeela tiden sku kommentera en massa, fråga om alla steg och så hade hon ju förstås en massa roliga skämt hela tiden som hon ville dela med sig. Mest skratta hon själv, förstås. Jag skratta inte alls.
Så just nu uppskattar jag min ensamhet mer än guld.. Det är härligt med folk omkring, men ibland blir det bara för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar