Tårar och stora leenden.

För ett tag sen skrev jag här om att Richie från STS ringde mig om att jobba i alperna lite i vinter. Nu har han ringt igen och det var som att få en vinst på lotto! Han erbjöd mig nämligen att åka ner kring jul eller nyår för att hjälpa årets guider i Saalbach att starta upp säsongen!! Vi pratade lite och kom överens om att han sku försöka fixa det och höra av sig i slutet av veckan eller början på nästa vecka!! Jag hoppas så innerligt att det skall gå, isåfall är jag nere en vecka och precis över nyår!! woohoooo! De sku vara så underbart att se alla igen och få uppleva iaf en vecka i Saalbach den här vintern. Plus att jag ju mest ska hjälpa och vägleda dom andra guiderna, behöver ju inte jobba så hårt precis, tror jag iaf! Kan knappt sova jag väntar såå på besked... Det innebär iofs att mitt jullov går till resan och alla sovmorgnar och slöa dagar jag drömt om inte blir av.. Men det är det nog värt!

Men sen till tårarna. Vetni jag har drabbats av nåt konstigt. Jag är så fruktansvärt känslig just nu så jag börjar gråta av minsta lilla. Det kan vara en sång, en text, en film eller en serie, t.o.m någon löjlig serie men bara det händer nåt rörande eller sorligt så sitter jag där med våt kind. De ju nog lite pinsamt. Men kanske det händer alla ibland?