Efter flera dagar, blod, svett och tårar (blod och svett iaf) ser jag äntligen gräsets riktiga färg igen. Nu har jag otroligt sjukt i högra axeln men jag kan i alla fall njuta av en vacker gård innan snön lägger sig...
Men jag har definitivt kommit fram till en sak: det var verkligen sista gången jag krattade hela gården ensam. För fy sjutton vilket jobb det var! Eller så kanske det är sista hösten jag bor här, vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar