Hur?

Medan jag sitter här i ljusens sken, hör brasan spraka och ser snön dala ner utanför mitt fönster, undrar jag hur jag någonsin kommer att kunna lämna detta hem.
För som jag visste när jag flyttade hit, så är det här bara tillfälligt, trots att det redan varat i 1,5 år.

Trots att jag gnäller när fönstren drar kallt när hösten kommer, att tapeterna är fula, att gräset måste klippas ofta, att saker går sönder och grejer man aldrig tänkt på måste fixas...Så är det ändå charmen i detta hem som vinner. Det är få förunnat att ha två kakelugnar som sprakar mysigt på vinterhalvåret och jag är lyckligt lottad som får stiga ut i en trädgård på morgonen. Det är små saker som gör det.

Jag antar att det är när jag hittat hem, som jag kan lämna detta.