Nu är jag hemkommen med hela armar och ben och många minnen rikare, åter igen. Och som alltid efter en resa är det med blandade känslor jag spenderar denhär "dagen efter"- dagen. Visst var det skönt att komma hem för livsstilen där nere är nog inget den här gamla kvinnan orkar med längre.. Men de där människorna! Varje gång lär man känna nya att sakna när man kommit hem, och det är det som är det jobbigaste med den här dagen. Eller ja, ensamheten är väl värst. Från personer, vimmel, musik och sång, till total tystnad förutom tvättmaskinens brummande. Pendlar mellan skratt och tårar då jag ser på bilder från veckan som gått och tänker på alla typer jag träffat. Igen en gång kan jag konstatera att
"Det bästa med att åka bort är att komma hem. Det värsta med att komma hem är att sakna alla de underbara människor man träffat under resan"
Men det får inte mig att sluta resa, tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar