Personligen tycker jag det är ganska egoistiskt. Man tänker knappast på någon annan än sitt eget lidande om man vill ta livet av sig. Jag undrar hur länge det skulle ta för mig att komma över det, om någon i min bekantskapskrets skulle göra så. Det skulle nog vara svårt att inte känna att man inte gjort tillräckligt, att man inte sett eller hört hur människan lidit. Usch. En jag talade med sa att hon tyckte det kräver extremt mod. Och visst, tänker jag själv på det skulle jag nog vara för mesig för att begå självmord. Jag skulle aldrig kunna göra det mot min familj och mina vänner.
Jag kan bara inte riktigt förstå att man kan må så dåligt, att man inte ser allt det värdefulla man har i livet. Men så är jag också lyckligt lottad och har tak över huvudet, mat i magen och vänner&familj som bryr sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar