Som om det inte hade varit nog med att jag efter en oroligt soven kort natt måste stiga upp långt innan ljuset når det här landet (5.30) och veta att det jag har framför mig är en evighetslång arbetsdag med bl.a några högar opolerade glas och bestick. Jag VAR faktiskt på relativt gott humör eftersom jag gillar morgnar, tiden går så fort då. Men så satte jag mig i bilen påväg mot jobbet och mitt i allt då jag vrålar i kapp med dagens fiilis biisi så säger det PANG. Va de inte månne en rekka-jävel som lyckades få en sten i min bilruta så att det nu är en spricka nästan mitt i synfältet. Jag blev så arg så jag kokade!
Inte ens brekun, vetskapen om att jag äntligen får dansa bailatino ikväll eller Randy med sin änglaröst kan hjälpa mig över mitt förpestade humör. Dit for den resan liksom. Klirr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar