Var det enklare förr?

Första dagen på resan var jag inne i min söta mormors hotellrum en sväng och kollade hur där såg ut. Mitt öga fastnade direkt på ett objekt i rummet, nämligen bilderna av min morfar på skåpet bredvid sängen. Mormor och morfar var ett sådant där perfekt, vackert par som alltid verkade lika kära, gick hand i hand ännu som gamla och verkligen utstrålade kärlek, ömhet och omtanke för varandra och familjen. Men det var kanske först när morfar för 14 år sen lämnade jorden som jag förstod att han verkligen var mormors allt. Den del som gjorde henne fullständig. Och jag har undrat många gånger om det var enklare förr att hitta den rätte? Nuförtiden har alla så höga krav, tempot är hårt, karriären viktig osvosvosv. Det verkade så mycket enklare för.. Eller var det bara så att min mormor och morfar föddes under en lycklig stjärna som ledde dem till varandra?